Drakar och demoner

Draken bodde alldeles nära kapellet. I skogen som var som en förlängning av vår tomt. Mitt hemma. Det var bara den lilla vägen emellan som åtskiljde markerna. I drakens skog fanns allt jag som liten behövde. Älvornas tjärn och Pomperipossa själv. Ibland klättrade vi barn på henne eftersom hon förstelnat sig själv och inte kunde förtrolla oss till kraxande kråkor. Där fanns också nyskarens harspår, lockande men ack så vilseledande att följa och vitsipporna till skolfrökens sedvanliga katederbukett. I min drakes skog fanns faktiskt hela tillvaron. Fantasins hemvist. På drakens rygg föddes många av mina framtida livsvisioner. Folk som inte begrep bättre kallade draken för vindfälle eller rotvälta. Varför begrep å andra sidan inte jag.

Att draken sedermera flydde sin kos och skogen bebyggdes kan jag närapå förlika mig med. Trots att det känns tungt. Men att visionerna förbytts till illusioner och grusats, eller snarare kraschat, är betydligt svårare att hantera. Så här skulle min värld nämligen aldrig kunna bli. Så som den blev, menar jag. År tjugohundra, fast vi sa allt tvåtusen, skulle alla onda och fruktansvärda sjukdomar vara utrotade. Absolut inte minimerade och paketerade i små kuvert sända världen över för att uppsöka sina utvalda. De skoningslösa krigen skulle för länge sedan förintat sig själva eftersom människan så självklart vid denna tidpunkt skulle vara tillräckligt upplyst och ansvarsfull för att enbart propagera för freden. Miljöförstöringarna ett minne blott. Förresten visste nog ingen under femtiotalet vad miljö var. Först tio år senare föddes väl den insikten. Men svält och nöd, elände och misär. Orättvisa och fattigdom liksom andra dylika symptom på människors oförstånd och inkompetens skulle vara besegrade för tid och evighet. För egen del skulle drömprinsen på den vite springaren funnit mig och förlöst en liten flickas jag?????? Lyckliga utöver all lycka skulle människorna vara. Det var mycket min drake anförtroddes. Med facit i handen var den förmodligen bara ett stackars vindfälle.

Kanske ändå inte… Fantasin, kan varken smittade brev eller sönderbombade hemman besegra. Men förutan min inre barndomsvärld stod jag antagligen inte ut. Fantasin har nämligen livskraftiga vingar. Svåra att bryta. Måste absolut ge mig ut i skogen. Med det snaraste.