Hjääälp! Ön sjunker!

 
Tänk att Gotland fortfarande orkar hålla en del av sig ovanför vattenytan. Underbart, men ack så förvånansvärt. Att inte horderna av det skränande artonårspacket lyckats välta även den. Det mesta av annan karaktär är ju här vid lag både alkoholdränkt och satt ur spel. Redan på överfarten hjälper envåldshärskarna Destination Folk & fä, de ännu icke rumsrena valparna att desorientera sig ännu mer i sin redan så snedvrängda tillvaro. Burk på förbannad burk inhandlas för att inmundigas på denna erbarmliga tripp till asylsökarnas paradis. Dyngraka med aningen stöd av någon lite mindre berusad snorvalp, äntras sedan terminalen under mer än högljudda snorungsvrål: Gotland, här är jaaaaaag. Nu ska`re supas och knullas, festas och…vandaliseras! Yippiiiiii! Here I come! Ge mig en bärs till, Gotland! Att fraktbolaget Folk & fä knäar under silvertyngden i fickorna, då de summerar juli månads invasion på 390 tusen, gör naturligtvis att spyorna ombord enklare torkas.

Dagstidningarna har under sommaren naturligtvis beklagat den överilade idén (vilken för övrigt kläckts av de penningkåta på Knäppbyn) att låta alltför unga tonåringar tälta i de Mashliknande infernot vid Snäck. Hotlips varianter skulle dela ut kondomer åt "barnen" medan Gnidde, håvade in multum till sitt utökade Gotländska Disneyland. Att polisen som vanligt varit underbemannad, resulterade givetvis i allt för mycket slagsmål och drogproblematik. Åldersgränsen för tältandet höjdes till arton. Vad fan gör väl det för skillnad? Ur detta insiktslösa klientel spelar ett par år ingen som helst roll. Ungdomsgårdar måste ledas, bevakas och vara stimulerande. Det borde vara skottpengar på somliga vuxna! Dessutom undrar jag hur man som förälder kan sända sin tonåring till denna gudsförgätna håla utan tillsyn. Antagligen ett större brott än att iscensätta spektaklet.

Fast det kommer också hit en del folk. Inte enbart fän. Folket vill ju uppleva Gotland. Tar man sig bara förbi Visbys, Knäppbyns, och Toftas fätillhåll så får man säkert också lön för mödan. Ön är som bekant berusande i sig. Men att den, om den än inte sjunkit, ändå fått slagsida är ett faktum. Mellan Visby och Tofta finns inte en möjlighet att vistas för människor med sunt förnuft, sinne för proportioner eller känsla för naturens villkor. Trist! Och förbannat synd.

Själv hade jag goda väninnor på besök. Bofasta vid höga kusten, så vet dessa att värna om det

Gotländskt sanna. Förvisso var jag som gotländska sugen på att göra ett enda sommarrace på någon av "omoralens" ölstugor. Snabbt förändrade väninnorna den tanken. Och tur var väl det. En stillsammare, mer njutbar pub eller krog ,eftersom vi drack vin och grillade, än Fridhemsstrandens blir svår att uppbringa. Besökarna var förutom vi själva också ett gäng skränande trutar, då havets stilla kluckvågor stod för underhållningen. Inte ens nutidens grillkol fick tillträde. Samlad drivved tjänstgjorde villigt. Att rekvisitan utgjordes av solnedgångens skiftningar minskade knappast vår hänförelse.

Tänk vilka fantastiska uteserveringar det ändå finns! Att vi dagen efter också lyckades bjuda varandra på ett alldeles storstilat vernissage var ju bara att ytterligare förvissa sig om att Gotland är enormt. Bara man slipper V, K och T så. På mitt köksbord dukades de fascinerande stenarna upp. Färg och form i olika varianter. Några strandfossiler finns ännu kvar efter invasionens bortplockning, men detta kan jag inte opponera mig emot. Att vilja ta en så liten del av alltet med sig hem, bör vara samtliga förunnat.

Väninnorna reste tillbaka med Folk & fä på en överfull färja där sittplatser som vanligt beklagades fattas. Trötta snorvalpar spydde väl inte enbart beroende på vågornas skvalp kan man tänka. En röjarvecka kostar på.

Tills nästa sommar kan man då bara önska att de yngsta små har föräldrarna med sig. Att FOLK cyklar runt och söker sin sovplats under stjärnorna och hellre lyssnar på vågorna än Destination Folk & fä`s lockrop: Vi ska slå miljonen besökare. Tio miljoner. Nej Hundra! Själv kan jag väl önska att nästa åsk- och blixtnedslag drabbar Knäppbyn. De "urfattigas" Mecca. Eller Folk & fäs`s ledning. Undrar hur de reser själva? Med flyg så klart! Borde sända dem en enkel långt, långt bort. Där det är jävligt hett.