Positiva fel och brister!

Finns sådana? Självfallet! Erkänn det fantastiska i upplevelsen då ett givet misstag förändras och ger sin motsatta effekt. Som till exempel då man bär på sin ingrodda fördom och den plötsligt upplöses. Går upp i rök. Någonting klarnar. Ellerhur? Visst är väl den känslan snudd på euforisk! Salig. Märkligt hur saker och ting plötsligt byter skepnad och inte längre är vad de förefallit vara. Är inte detta en aha-upplevelse av stora mått, så säg? En sann befrielse som manar på friskare framfart.
Som då den luggslitne, malätet skrynklige karlslusken i kön på systemet beställer en panna alkoholfritt istället för brännvinet man som iakttagare redan hällt i strupen hans. Eller som när fetlagda Bodil i sitt nykrullat blonderade till ljusblå ögonskugga, iklädd en lila myspys mjukisoverall till högklackat, väljer en violinkonsert av Allan Pettersson med Ida Händel i stället för nåt av Vikingarna att bugga till. Snacka om förvåning! Om positiv insikt. Nu syftar jag inte enbart på att AP står skyhögt över Vikingarna (enligt min fördomsfulla rangordning, naturligtvis, eller...) utan på att man i det nyligen skedda plötsligt förlorat en fördom. Lättat sin ryggsäck. Hur mycket missar man inte bara genom sina "försvar". Fördomar är nämligen lika med försvar. Vårt skydd då något främmande hotar vår tryggade tillvaro. Det igenkännbara. Fördomar är nämligen inte enbart grundade på omedvetenhet och ren obegåvning. Så enkelt förhåller det sig nämligen inte. I så fall skulle det väl inte vara så vansinnigt svårt att skrota dem, fördomarna.

Ytterligare ett exempel på "bra fel" får bli då man bevittnar de klumpfotade snorungarna, skinnskalligt avhyvlade, då de med enad röst tänker skrika ut det man redan visste: kärringjävel, men faktiskt byter ut glåpordet mot " ska vi hjälpa tant över gatan?" Man blir inte bara förvånad och tappar hakan. Man blir lycklig. Tillskriver mänskligheten nytt hopp. Och sist men inte minst. Man blir euforiskt rusig av att kunna ha så fel. FEL! F E L! Det är som att öppna dörren på vid gavel. Vädra mellan nord och syd. Öst och väst. Sen är man väl ganska så felfri igen...
Svårare än så bör det alltså inte vara. Att bli av med sina ingrodda menar jag. Nej svårigheter ligger i deras mängd. Vår personlighet inkräktas inte negativt av pågående attitydförändringar. Tvärtom! Människan blir bara större och vidare genom mer tolerans och ett vidare accepterande. Sakta men säkert går det att bli av med sin inskränkande livssyn. Receptet är vidöppna ögon och hjärtan, tillsammans med ett stort mått empati. Sen spelar det ingen roll huruvida det är krull eller spikar. Lila eller turkos. Högklackat, kängprytt eller barfota. Men fördomen runt Vikingarna får jag jobba vidare på.

Själv lägger jag mina kängprydda på bordet, lutar mig tillbaka med ett glas Rioja och åtnjuter Sonny Crocket, fördomsfri som jag är. Vad resten lyssnar på skiter jag i...nästan. Men jag rekommenderar SC och AP.