Stackars syster Visby, Sveriges riksluder nummer ett, genom superhallickarna på Destination Gotland.


Saknar så mitt Visby. Denna undersköna stad som nu inför sommartiden tvingas förvandla sig i skökans skrud. Nedlåten att bjuda ut sig till vilka lågt stående svinerier som helst. Allt för att behaga och tillfredställa den årligt förekommande turistinvasionen. Men trots detta så anar jag henne ändå i den rätta skepnaden. Värdig, generös, erfaren och mycket vacker. Mycket, mycket vacker i sin blomstrande fägring.

De flesta gotlänningar verkar utåt sätt välkomna ”grisarna”, vilka bökar runt i ordning och reda och sätter allt ur spel. Varenda kvadratmillimeter kommer att bli tagen i besittning. För de permanent boende gotlänningarna finns ingen plats i detta skövlandets framfart. Egentligen är det nog det ingrodda ryggmärgssyndromet; fastlandskomplexet, som är nedärvt i deras landskapssjälar, och gör sig gällande genom att vägra bromsa skändningen. För inte kan väl någon vettig människa med sitt sunda förnuft i behåll välkomna dräggen och dräggeriet. Gotlänningen är förmer än så…Åtminstone de flesta. Utom de som överlever på prostitutionen vill säga. Kommunhallickarna som säljer Visby som Sveriges riksluder nummer ett. Här mängs gator och torg, krogar och klubbar med ett utbud som slår ut både Kiviks marknad och Las Vegas. Till och med Bert Karlssons gudsförgätna lurendrejeri ligger i lä.

Visby är som sagt under sommartid en skändad stad. Naturligtvis ges här också ett utbud av hög klass. Både inom kultur och nöjessektorn. Men i jämförelse med all överösande dynga tenderar detta kvalitativt storslagna ändå att drunkna i skiten. Trampas ned. Ledsamt, men ett ofrånkomligt faktum.

För kvalitét är annars något både Gotland och Visby kan brilliera med. Varför inte stå upp för detta sommartid? Varför till varje pris försöka tillfredställa själslöst effektsökeri?


Men det finns faktiskt turister som kommer för att njuta av våra vägrenars vallmo och cikoria. De som hellre badar ögonen i blåeldshavet, än de med sin vanligtvis blekfeta, men sommaren till ära ”kärringgrillade” lekamen i infektionshärden Toftabadet. De finns de som vill uppleva solens rödgade upp och nergång i vårt vackra blå. Det finns de som kommer hit för att uppleva Gotland och Visby. Kultur och natur i riklig mängd. Dem välkomnar jag med öppen famn. Resten kunde det vara skottpengar på. Enda gången jag själv skulle kunna begagna mig av vapen tror jag. För att ytterligare förstärka baksidan på invasionen måste nämnas tillgången på platser gällande vår "förnämliga" färjetrafik. Att som fast boende på detta eftertraktade horhus försöka ta sig till fastlandet under pågående invasion, kräver en framförhållning på minst två månader. Att både person och bilplatser prioriteras turisters till och från, är klart störande. Fast detta skall jag inte skuldbelasta någon annan än de allsmäktigt förhärskande Destination Gotland för. Våra superhallickar nummer ett. Borde nog till syvende och sist både kastrera och bojkotta dem i stället för dräggen.

Hur som helst. Nu skiner solen med sin efterlängtade värme. Visby badar i dess strålar. Jag försöker att fotledes ännu en kort stund framöver vandra mig fram på strandpromenaden mot botaniska trädgården och lovordar trots en redan aningen svårframkomlighet varje meter hos denna ändå så stolta stad med sitt högt burna huvud. Även om det tenderar att snart nog sänkas…